hatord

Hej! Konst- och poesiblogg. Alla tavlor kostar 100 SEK om ni får för er att köpa dem.

Blodröda tårar!

Kategori: Per Persson Modig Söm

Sagostunden är över för Per Persson Modig Söm. Per Persson Modig Söm, överlevaren med tre efternamn. Han var den enda att ta sig över muren i dagsljus. Han flydde från den tyska armén utklädd till SS-soldat. Han sprang över tre landsgränser endast bärandes sin farfars snusdosa i silver och en oladdad kulspruta.Sista kapitlet är läst i boken och klockan har blivit sju.
Per Persson Modig Söms ansikte är grått och nyrakat. Han luktar rakvatten och raketbränsle. På fötterna har han träskor och på huvudet en fedorahatt full med kulhål. I mungipan har han en egenrullad cigarett som fortfarande ryker. Han dricker ramlösa ur ett senapsglas och torkade plommon ur en kristallskål.
Per Persson Modig Söm var aldrig riktigt rädd för något. Aldrig rädd för mörkret, aldrig rädd för döden. Men han var bara rädd för två saker, två saker som fick hans blod att frysa till is; kallprat och bankmän. Kallprat för att något så onaturligt gav den mest inbitne realisten rethosta och bankmän för att de var mer manipulativ än de tyska psykologerna som försökt knäcka honom under de månadslånga förhören.
Han brukade alltid berätta om döden, berätta om all död han hade sett på sina resor, alla de sargade liken som korsat hans väg och alla de gånger hans egen död varit mer nära än hans egna fötter. Så nu var han död. Lika kall och död som hans kärlek för tyskar brukade vara. Lika kall och död som hans blick blev när han såg en bankman i TV.
På Per Persson Modig Söms grav står det hans sista ord. De sista ord han sade fyra månader innan han dog. Som om han då beslöt sig för att dö, som om han då hade sagt nog i sitt liv sade han någon som på något underligt vis summerade hans liv i ironisk Technicolor: Ibland, Edelwiess min vän, så är livet precis det man trodde att det skulle vara; En lång paus innan dödens sista andetag.