hatord

Hej! Konst- och poesiblogg. Alla tavlor kostar 100 SEK om ni får för er att köpa dem.

Flöde

Kategori: Dagbok

Platsen där jag bodde av Nils Östberg.

Platsen där jag bodde; ett rekryterande familjehem där ingen kan ligga stilla; dagen till mötes. Det brann, en eller två gånger. Tre gånger jag mins. Den fjärde brann endast livet; upp. Det gångna året var huset gult, eller rött? Jag mins inte. Året efter var det blått igen. Solen målade, blekte det sakta till en ljusblå, dov färg som påminde mig om tidig morgons svagt blå himmel. Och när den tidiga morgonens blekvåta dagg lade sig i det gröna gräset som ett tunt täcke och dimman lade sig tung och tunn över den stora ängen med den stora stenen. Stenen med ett hål i. En borg, fort, slott, katedral, hemlig koja? I skogen finns det en stor bit med salt som älgar kan slicka på. Där gick vi tillsammans, förbi en stor lada.

 

Något jag var rädd för.

Något jag var rädd för var att dyka. Dyka ned i signalpolo polen och spela ett spel med kodpolo. Men det gick tillsist. Läraren hade stora lår, stort hår, glasögon och bytte familj i TV. Till en början kunde jag bara simma under vattnet men sedan lyckades jag simma på vattnet. En gång fick jag beröm av Jimmy när jag simmade på rygg. Folk tenderar att berömma folk som simmar på rygg. Det anses lite enklare men samtidigt kraftkrävande. Krål är det man får mest creds för men det lärde jag mig aldrig. Så nu simmar jag på mage, armarna, benen och räkna till tre. Det funkar väl för mig men jag kommer inte fram först. Men när jag väl kommer fram så har jag mer energi än de som simmat krål i alla fall.

 

När jag gjorde något förbjudet.

När jag gjorde något förbjudet var i lekis. Jag snodde en brun legohäst från skolans lego. Varför? För att alla mina kompisar alltid ville ha en brun häst när vi lekte med lego, så för att få slut på tjatet och bråket om den bruna hästen så tog jag en från lekis, och jag skämdes inte för det. Man kan ju idag se det som ett oskyldigt, som någon av The Good Guys i en Astrid Lindgren bok hade uttryckt det, ”pojksträck”. Men jag har hela mitt liv sett på det som något heroiskt, något i stil med ”jag är bättre än alla andra” heroiskt. Jag behövde ju hästen för att alla, alla, alla, alla, alla ville ju ha den bruna hästen. Jag tror inte heller att lekis saknade den. Jag menar, vem räknar lego liksom?

KOMMENTARER:

  • Johanna säger:
    2010-10-03 | 07:57:45

    Vad bra du är.. Är ganska avis <3

  • viktorfrisk säger:
    2010-10-05 | 15:34:20
    Bloggadress: http://www.knockouts.eu

    mysig blogg du har!

Kommentera inlägget här: