hatord

Hej! Konst- och poesiblogg. Alla tavlor kostar 100 SEK om ni får för er att köpa dem.

Det luktar död...

Kategori: Dikter

Det satt ett lik i mitt badkar.
En flicka var det.
Hon var blek och blond och död och hon luktade av svavel.
Jag sträckte ut min hand och smekte hennes kind.
Den var kall som natten.
I karet var det vatten; svart av blod och död.

Jag satte mig på knä och såg på hennes kropp.
Jag undrade och tänkte och tänkte "vilken gud!?"

Det luktar svavel i mitt badrum och döden vistas än.
Om jag visste hur den kommit kunde jag skicka henne hem.
Hon är blek det ser jag men vem är hon tänker jag.
Är hon en djävul, är hon en ängel eller är hon så som oss?

Jag sitter i mitt badrum och älskar med döden.
Jag smeker hennes kalla kropp och smakar hennes blod.

Och livet luktar läder...

Kategori: Dagbok


Döden är en befrielse och livet ett fängelse.
Det kan ni alla hålla med om...
Men befrielsen i att dö ligger inte i att dö.
Befrielsen ligger i att leva med döden.
Och fängelset i livet är att vi en dag ska dö.
Hon ser att hon ska dö, men hon tittar inte.
Hon tittar på livet men ser det inte.
Att dö är en befrielse från fängelset, livet.
I livet lider vi och fruktar och fördömmer.
I döden är vi alla lika.
Lika bleka, lika obefintliga och lika nakna som när vi föds.
Hon lider och hon fruktar och hon fördömmer.
Jag ser på henne i medlidande och jag dödar henne därför.
Varför undrar ni.
Därför att jag vill befria henne från livet.
Att lida är att leva och att leva är att dö.
Men det fattar väl ni inte.
Ni döda.
Ni sakta ruttnande skuggor som bara flyter med i Livets Styx.
Men nu ska jag befria henne, befria er.
Hur undra ni.
Hur?
Det får ni se...
-
-
-
Nu: Döden väntar.
 

Aga-(Ton)#av#garn.#I^^Say.

Kategori: Poems

En ironisk dödslängtan, en medmänsklig drift nedsvärtad med viljan att söva ned och flå människor levande.
En form av varm barmhärtighet som lämnar en eftersmak av svavel och rödbetssoppa.
En längtan efter att bli galen, slita sitt hår och skrika högt ut i världen.
Ett starkt förakt för sitt fosterland.

En fruktan för sig själv.

Det är känslor som inte går att beskriva med ord.

Det är som att älska med sin älskade en hel dag och sedan beskriva hur gott hennes blod smakade i munnen när man styckat henne och begravit sig själv i saknad.

Det är som att förlora ett kärleksbarn till begär eller som att offra en syskon för välbehag.

Det är något man nästan kan ta på, nästan smaka, nästan vara.

Det är livet utan överskrifter, utan rubriker, utan parenteser, utan hat och utan våld.

Life at it's best, kan man säga.

Eller kanske Jannah (Islams namn på paradiset) där man får allt man längtat efter i denna värld.

Eller en romantisk weekend med Satan och en paket Profil...